Jag skrattar fortfarande alldeles vanvettigt mycket varje gång jag tänker på det här. Det är mer än en vecka sedan. Och ändå denna lust att garva okontrollerat. Det är roligt att spontant bara utbrista i glädjefnatt såhär på blanka torsdagseftermiddagen så jag tänkte dela med mig av källan till mig fröjd.

Det var när jag var på utvecklingssamtal om E.

Eftersom det här är min blogg och ingen kan hindra mig från det tänker jag ta några rader till att skryta om att hon fick massor av beröm för sina vänskaper och sin intelligens och fantasi och allt sånt.

Men. Det är inte därför jag brister ut i vilda paroxysmer varje gång jag tänker på samtalet. Utan så här:

Mot slutet av samtalet berättade dagispedagogen att E är bra på att plocka undan efter sig. När hon har avslutat en aktivitet går hon och sätter undan pusslet, eller rensar undan alla dockkläderna, eller vad det är innan hon går och hämtar nästa grej. Och då lutar sig käraste P, vår älskade dagisfröken, fram över bordet och säger:

-Jag tänker att det är väl så att det är för att ni har fyra barn. Så ni har någon slags militärdisciplin hemma som gör att alla automatiskt plockar undan. Annars skulle ni väl inte kunna hålla det så städat hemma. Eller hur?

Ja. Eller hur.

ELLER HUR.

Hur kan man lyckas ge en så totalt diametralt uppseendeväckande skrämmande fullständigt verklighetsvidrigt fel uppfattning till en person man träffar varje dag? Hahahahahaha!

För att vi har så enormt städat hemma liksom. Militärdisciplin. Liksom.

Hahahahahahahaha! Även här och nu när jag sitter vid datorn och skriver detta flabbar jag mig svettig.

Åh jag älskar Fröken P.

Men jag kommer inte att bjuda hem henne på middag.

Det faktum att det finns en person i världen som tror att vi har en militärisk kadaverdisciplin OCH dessutom extremt väldstädat hemma. Det faktum gör att vi aldrig kommer att bjuda hem henne.