M: Det är stopp i diskhon igen.

jag: Igen! Vi fixade ju det i förra veckan!

M: När du säger att ”vi” fixade det…

jag: Jaja. DU löste det. Efter att jag hade lossat själva proppen.

M: Jag löste det eftersom du bara satt och pratade om att dina armar är alldeles för korta för att hålla på att ta isär rör.

jag: Jag har faktiskt väldigt korta armar.

M: I en halvtimma.

jag: Mina armar är intressanta som samtalsobjekt tycker jag. Conversation starters.

M: Mm.

jag: Kan jag hjälpa att jag är fascinerande?

M: Så hur lossade du själva proppen då?

jag: Jag… jag sade ju att det var du som löste det…

M: Men du sade att det var EFTER att du hade lossat…

jag: Hm.

M: Ja?

jag: Du säger ju själva att jag kan prata hål i skallen på vem som helst.

M: Så du PRATADE ut proppen?

jag: När jag sade att mina armar var för korta och så, och pratade om det sådär länge, så ville ju du också gå därifrån.

M: Så du… pratade tills proppen liksom… begick självmord?

jag: Jag är en kvinna med många talanger.

M: Och korta armar.

jag: Väldigt korta. Hemskt korta.

M: Så det betyder att jag får ta isär rören den här gången också?

jag: Jag kan stå bredvid och prata hela tiden ifall du vill.

Tystnad.

jag: Du vet. För att hjälpa till.

Tystnad.

jag: Vi har olika expertområden helt enkelt. Olika superkrafter.

M: Mm.

jag: Det känns som att du inte riktigt uppskattar min superkraft.

M: Det är snarast det att jag blir mållös av respekt för din superkraft.

jag: Så skall det låta.

M: Och du kanske skulle kunna testa det någon gång?

jag: Att… att bli mållös av respekt för din superkraft?

M: Mm. Eller av vilket skäl som helst egentligen.

jag: Men…. det kan jag inte. Det… är en väldigt okänd bieffekt av att ha sådär korta armar.

M: Att man pratar för mycket?

jag: Ja, du vet, sådär som att blinda människor HÖR väldigt bra.

Tystnad.

jag: Du! Du kanske är blind!

Tystnad.

jag: Du vet, och bara HÖR jättebra. Egentligen pratar jag inte alls så här mycket utan det är bara att det är du som hör extra mycket. För att det är en superkraft liksom.

M: Hm. Eller…

jag: Eller?

M: Eller så har jag en annan superkraft.

Tystnad.

jag: … Extremt tålamod?

M: Det är en användbar superkraft.

jag: Precis som korta armar!

M: Min hemlighet är att jag också utvecklar min superkraft genom att ständigt öva den.

Tystnad.

jag: Så med andra ord så HJÄLPER jag faktiskt till.

Tystnad.

jag: På mitt sätt, alltså.

M: Mm.