E: (står blickstilla framför mig, fixerar mig med sin blick, och ler)
jag: Vad har du på hjärtat?
E: Jag vill åka affären.
jag: Varför?
E: Jag vill bajsa på affärens toalett.
jag: Eh.
E: För att det är roligt.
jag: Så… du vill att vi skall klä på oss våra ytterkläder och gå till bilen i regnet? Och sedan köra två mil, göra slut på en massa soppa i onödan och förstöra miljön, och besvära en massa människor, bara för att du vill göra något som du skulle kunna gå tre meter här hemma för att göra?
E: JA!
jag: Jag kan inte se några som helst skäl att säga ja.
E: Men jag gillar att gå på toa på affären.
jag: Jag vet.
E: Jag ÄLSKAR det.
jag: Ja jag har märkt det.
E: Och de älskar mig på affären.
jag: Om du anspelar på det faktum att de ler ansträngt så fort de ser dig, så är jag inte säker på att den enda tolkningen av det är att de älskar dig.
E: Och min SNÄLLA mamma skulle åka till affären med mig.
jag: Jaså, din SNÄLLA mamma.
E: Ja.
jag: Vem är det då?
E: Pappa.
jag: Ah. Men ser du, han jobbar ikväll.
E: Då får DU vara min snälla mamma.
jag: Och köra dig till affären?
E: Ja.
jag: Har du tänkt på hur lång tid det tar att klä på sig och sätta på kängorna och åka? Du kanske inte kan hålla dig så länge.
E: Men det gör inget.
jag: Jo. Det gör det.
E: För jag MÅSTE inte bajsa.
jag: O… K…
E: Jag bara VILL bajsa.
jag: OK.
E: På affären.
jag: Jag fattar.
E: Så nu åker vi!
jag: Nej.
E: Men! Det! Är! Roligt!
jag: Nej.
E: Annars skriker jag.
jag: OK.
E: (Skriker)
jag: Och ändå åker vi inte.
E: (Skriker)
jag: Du kommer aldrig att få som du vill genom att skrika.
E: (Skriker)
jag: Och du kommer aldrig att få åka till affären speciellt för att få bajsa där.
E: Men…
jag: Ja?
E: Men… de…
jag: De?
E: Men… de… har…
jag: ALLVARLIGT.
E: Men… de… har… Cola Zero… på… affären.
jag: Allvarligt. Brukar pappa gå på det?
E: Nej.
jag: Så varför tror du att jag skall gå på det?
E: Pappa gillar bara glass.
jag: …
E: DU gillar Cola Zero.
jag: Du kan inte allvarligt mena att pappa åker till affären för att du skall få bajsa där om du mutar honom med glass?
E: (ler)
jag: Jag tror dig inte.
E: Du… kanske kan…
jag: Vadå?
E: Du kanske kan åka till affären och fråga dem som jobbar där.
jag: Nice try.
E: (står blickstilla framför mig, fixerar mig med sin blick, och ler)
Och så börjar det om igen.
6 svar till “Skit i traditionerna”
sicken tokig dialog, dvs dialogen flöt….great
Vad kan jag skriva, annat än det som jag papgojlikt upprepar? Du skulle ha en egen krönika. Den här är underbar. E är underbar. Vilket eget universum.
Och vad skönt att den inte handlade om Leif Panduro. Jag blev lite ängslig ett tag;-)
🙂
😀 tänk att du kan stå emot 😉
Just det. En egen krönika. Har du försökt med någon tidning?