E: (står blickstilla framför mig, fixerar mig med sin blick, och ler)
jag: Vad har du på hjärtat?
E: Jag vill åka affären.
jag: Varför?
E: Jag vill bajsa på affärens toalett.
jag: Eh.
E: För att det är roligt.
jag: Så… du vill att vi skall klä på oss våra ytterkläder och gå till bilen i regnet? Och sedan köra två mil, göra slut på en massa soppa i onödan och förstöra miljön, och besvära en massa människor, bara för att du vill göra något som du skulle kunna gå tre meter här hemma för att göra?
E: JA!
jag: Jag kan inte se några som helst skäl att säga ja.
E: Men jag gillar att gå på toa på affären.
jag: Jag vet.
E: Jag ÄLSKAR det.
jag: Ja jag har märkt det.
E: Och de älskar mig på affären.
jag: Om du anspelar på det faktum att de ler ansträngt så fort de ser dig, så är jag inte säker på att den enda tolkningen av det är att de älskar dig.
E: Och min SNÄLLA mamma skulle åka till affären med mig.
jag: Jaså, din SNÄLLA mamma.
E: Ja.
jag: Vem är det då?
E: Pappa.
jag: Ah. Men ser du, han jobbar ikväll.
E: Då får DU vara min snälla mamma.
jag: Och köra dig till affären?
E: Ja.
jag: Har du tänkt på hur lång tid det tar att klä på sig och sätta på kängorna och åka? Du kanske inte kan hålla dig så länge.
E: Men det gör inget.
jag: Jo. Det gör det.
E: För jag MÅSTE inte bajsa.
jag: O… K…
E: Jag bara VILL bajsa.
jag: OK.
E: På affären.
jag: Jag fattar.
E: Så nu åker vi!
jag: Nej.
E: Men! Det! Är! Roligt!
jag: Nej.
E: Annars skriker jag.
jag: OK.
E: (Skriker)
jag: Och ändå åker vi inte.
E: (Skriker)
jag: Du kommer aldrig att få som du vill genom att skrika.
E: (Skriker)
jag: Och du kommer aldrig att få åka till affären speciellt för att få bajsa där.
E: Men…
jag: Ja?
E: Men… de…
jag: De?
E: Men… de… har…
jag: ALLVARLIGT.
E: Men… de… har… Cola Zero… på… affären.
jag: Allvarligt. Brukar pappa gå på det?
E: Nej.
jag: Så varför tror du att jag skall gå på det?
E: Pappa gillar bara glass.
jag: …
E: DU gillar Cola Zero.
jag: Du kan inte allvarligt mena att pappa åker till affären för att du skall få bajsa där om du mutar honom med glass?
E: (ler)
jag: Jag tror dig inte.
E: Du… kanske kan…
jag: Vadå?
E: Du kanske kan åka till affären och fråga dem som jobbar där.
jag: Nice try.
E: (står blickstilla framför mig, fixerar mig med sin blick, och ler)
Och så börjar det om igen.
Random Posts
Loading…
6 Responses to “Skit i traditionerna”
Sorry, the comment form is closed at this time.
sicken tokig dialog, dvs dialogen flöt….great
Vad kan jag skriva, annat än det som jag papgojlikt upprepar? Du skulle ha en egen krönika. Den här är underbar. E är underbar. Vilket eget universum.
Och vad skönt att den inte handlade om Leif Panduro. Jag blev lite ängslig ett tag;-)
🙂
😀 tänk att du kan stå emot 😉
Just det. En egen krönika. Har du försökt med någon tidning?