Jan 192014
 

M: Hon kommer aldrig att tycka att du är cool. 

jag: Det gör ont i hjärtat. Jag som är så himla cool.

M: Äsch. Det är vårt jobb att vara ocoola nu. Alla föräldrar måste vara det.

jag: (buttert) Det ingår inte i min naturliga grundpersonlighet att vara ocool.

M: Det finns två sorters ocoolhet: den man gör med flit och den som kommer när man försöker vara cool och inte är det. Gissa vilken som är värst.

jag: Du menar att jag bara skall resignera? 

M: Kanske. Du vet den där mössan du har?

jag: Den som jag inte får ha när jag hämtar henne på skolan?

M: Mm.

jag: Den som är så fin.

M: Jag tror att hon tycker att den… öh… passar den coolhetsgrad som hon upplever att du har. 

jag: Hm. Jaja. Jag fattar.

M: Ja.

jag: Det är ju deprimerande!

M: Tja.

jag: När hon är ur tonåren och jag får vara cool igen, så kommer jag att vara… 54 år. Och nio år utan träning…

M: Tja. När hon är ur tonåren fyller E 13.

jag: OK.. så… 61 år då.

M: Jag kommer att vara 64.

jag: Men. Du. Har. Inte. Samma. Problem. Som. Jag.

M: För att jag inte är ute efter att vara cool.

jag: Exakt!

M: ”Will you still need me, will you still feed me, when I’m 64”

jag: Antagligen. Men du glömmer den viktigare frågan: kommer jag att ha en cool mössa när du är 64?

M: Det är ju onekligen en stor och öppen fråga.

jag. Ja!

M: Men man kan alltid hoppas.

jag: Mm.

M: Du tycker inte att du lägger lite för stor vikt vid det här problemet?

jag: Det har faktiskt med COOLHET att göra!
M: (på exakt samma gång) Det har bara med coolhet att göra!

jag: Så! Superviktigt!

M: Du är medelålders nu. Lär dig leva med det!

jag: Jag vet att jag är medelålders. Jag är medelålders på ett coolt sätt.

M: Älskling, man kan inte det. Det går inte.

Lång tystnad.
Lång, isande tystnad.
Lång, isande, existentialistisk tystnad.

M: (försiktigt) Men om man kunde det, så skulle du vara den som var det.

jag: Too little, too late.

M: Nej, jag menar det! Du kanske kan vara ocool på det coola sättet.

jag: Finns det ett coolt sätt?

M: Ja! Sådär som du gör!

jag: Hurdå? Som jag gör? Vad menar du?

M: Det som du gör är ju alltid coolt. Så det sättet du är ocool på måste ju också vara coolt. Det är logiskt.

jag: Är det? Logiskt. Hmm.

M: Det är bara du som kan vara ocool med sådan ballhet i ocoolheten.

jag: På riktigt?

M: Ja! Allvarligt!

jag: Så när H skriker att jag är töntig, så är hon bara…

M: …obildad.

jag: Ah.

M: Men alla vi som vet, som förstår, som är… vad skall jag säga….

jag: Medelålders?

M: Nej! Som är duktiga på att uppfatta coolhet.

jag: Ni fattar, alltså.

M: Ja! Lita på oss. Vi vet vad vi snackar om.

jag: Så. Jag är lite cool ändå.

M: Och inte lite!

jag: OK. Juste.

M: Du ser. Jag uppskattar din coolhet.

jag: Tack. Jag älskar dig.

M: Och jag älskar dig.

jag: Så. Vad tycker du om min mössa?

M: (efter viss tystnad) Älskling. Jag tycker helt ärligt: Den passar den coolhetsgrad som jag uppfattar att du har.

jag: Åh! Tack!

M: Mm.

jag: … Eller?

DSC_3937

 

Äsch. Den coolhetsgrad han upplever att jag har måste ju vara: ”Väldigt, väldigt cool”. 

Random Posts

Loading…

  7 Responses to “Världens i särklass coolaste mor”

  1. Du ar cool och dina barn tycker sakert att du ocksa ar cool,for vilken mamma vagar visa sig officielt i den. Du ar bade djarv och COOL!

  2. Schysst smula! Jag föreställde mig något i skrikiga färger med tofsar.

  3. Både du och mössan ser oförskämt coola ut. : )

  4. Eller i alla fall väldigt kallörad. 🙂 När det gäller kläder har coolhet nån slags motsatsförhållande till hur praktiskt, värmande eller traditionellt ett plagg är, eller? Och en sån där mössa är enormt varm, vindtät, trevlig och sitter kvar på huvudet. Jag är rädd att det gör den ocool på åtminstone tre sätt. Jag har två. En för när jag har tofs, och en för när jag har fläta. Är jag dubbelt ocool då?

  5. Coolaste text om coolaste mössa jag läst.

  6. En bild på mössan också. 🙂 Hurra! Vilken tur att jag fick se den.

  7. Du är cool!! 🙂

Sorry, the comment form is closed at this time.