Man tolkar livet efter de erfarenheter man bär med sig. Det vet alla.

Det är inte ens ett kontroversiellt uttalande. Alla vet det helt enkelt.

Jag kanske tolkar din vänliga vinkning till mig som en trevlig händelse i vardagen medan din sura granne ser den som ett ironiskt uttryck.

Man vänjer sig vid att tyda saker på ett visst sätt.

Så: ALLA vet det här. Det är inget vi behöver diskutera. Det vi har varit med om styr hur vi uppfattar saker.

Idag ville jag nämligen i största välmening städa lite bland A:s grejer.

En viktig faktor i röran som utgör A:s rum är små fåniga reklamblad från Lego som trillar ur bruksanvisningarna. Bruksanvisningarna är A:s vanligaste kvällslektyr. Han läser dem som andra läser deckare – med ögat öppet för ledtrådar – med största spänning – med en maniskhet som man annars bara hittar hos fjortisar på sminkavdelningar. Hans säng är fullständigt full av legobruksansvisningar.

Och i sina bruksanvisningar har Lego börjat sticka in små fåniga och rikt kolorerade reklamblad för andra Lego-produkter. Glada och glatta far de runt som prassliga höstlöv och lägger sig som ett multnande täcke överallt på golvet.

Och när jag berättade för A att jag skulle städa bad han mig särskilt att ta hand om dem, vilket jag förstås lovade att göra.

Och då tänkte han tydligen på ”ta hand om” sådär som man gör när man tittar på Bambi och små snälla djurprogram där alla är vänner.

Själv tänkte jag på ”ta hand om” sådär som man gör när man tittar på Sopranos.

Det är bara för att jag är en typisk representant för min generation.

Och just nu försöker jag lugna A genom att med min mest milda stämma hänvisa till sanningen ovan: Hur man tolkar saker beror på vilka erfarenheter man har. ’

Mm. Men nu undrar jag bara varför hans del av diskussionen påminner en hel del av ett avsnitt av West Wing medan min del av diskussionen skulle kunna vara hämtad från Fåret Shaun.