Imorse vaknade E tidigt och ville ”baka frukost” åt alla. Det var ju snällt. Hänsynsfullt rentav.

Hon valde att göra en gröt  på Corn Flakes, päronsplit, en stor förpackning lingon (åh, klappgröt!) grön currypasta, brödsirap och en liten burk inlagd gurka (skivad och räfflad).

Nejdå. Jag skojar bara.

I det här hushållet äts päronsplit upp med en gång, och kan därför inte ingå i morgongröt, även om det vore en intressant tillsats.

Övriga intressanta tillsatser är dock sanna och verklighetsbaserade.

Det hade nog kunnat funka om det inte vore för det där med att hon hade bestämt sig för att koka gröten i micron.

I en gjutjärnsstekpanna.

Har ni någonsin sett en treåring manövrera en gjutjärnsstekpanna och en microvågsugnsdörr, och samtidigt jonglera inlagd gurka, brödsirap, lingon och currypasta blandad med Corn Flakes?

Nej, det har ni inte.  För det går inte.

Tyvärr insåg inte E detta förrän hon redan hade tappat gjutjärnspannan i hundens matskål. Det mest fascinerande med den delen är att man kan tydligen spräcka emaljerade hundmatskålar. Som äggskal. Om man tappar gjutjärnspannor på dem. Som ÄGGSKAL.

Istället för att ge upp – mina barn har nu inte de genetiska förutsättningarna för att ge upp korkade idéer bara för att de inte funkar – valde E att glädja sig i sitt stilla sinne över att hon inte spräckt skallen på vår hund med sin gjutjärnspanna och sedan hämta förstärkning.

Förstärkningen bestod av en Sovanka (numera omdöpt till Sirapsankan), en fnissande storebror (numera befriad från sin speltid idag) och en kökspall.

Jag vet inte om jag behöver förklara för er intelligenta bloggläsare vad som händer om man sätter en kökspall på en vattenpöl stor och rymlig som en sjuårings samvete, häller ner ett generöst mått currypasta i vattnet, och samtidigt tappar en sirapsflaska på det yttersta hörnet av kökspallen så att den spricker som en hundmatsskål, och sedan försöker torka upp röran med hjälp av sin storasysters nya shorts?

Som en liten ledtråd kan jag nämna att sådana saker inte låter sig göras i tysthet.

Så.

Istället för frukost: En förvånad men lycklig treåring. En sirapig sovanka. En arg tioåring med curryshorts. En fnissig sjuåring som upprepar, om och om igen ”jag vill ha gurkgröt!”. En far som befinner sig på jobbet sedan länge vars närvaro nu hade behövts i hemmet (hade han varit hemma hade ju detta på något sätt varit hans fel. Nu är det istället hans fel för att han var på jobbet)(ni vet, dessa frånvarande fäder). En glad åttaåring som helt oberörd har suttit i vardagsrummet och spelat på sin schackdator utan att höra ett ljud. En kvinna på gränsen till nervsammanbrott.

Och så högen förstås.

Högen i köket.

Kökspallen underst. Eller nej, vattenpölen underst, i skön förening med en spräckt emaljerad hundmatsskål, en sirapsindränkt sovanka, ett par nya shorts (lila med turkosa detaljer), 514 lingon (S räknade), currypasta galore, en (lyckligtvis hel men locklös) utspilld burk ättiksgurka (den räfflade sorten), hur många Corn Flakes som helst, samt mitt morgonhumör, krossat i smulstora bitar under alltihopa.

Av hänsyn till mina kära bloggläsare avstår jag från att publicera en bild.

Jag kommer istället att använda bilden på E:s studentplakat.