M: Jag älskar våra katter!

jag: Älskar du katter mer än människor?

M: (tveklöst) Ja! (paus) Alltså: Nej! (möjligtvis lite nervöst) Inte. Jag älskar dem inte mer än människor. Men mer än vissa människor. Men inte mer än – tja – till exempel – fruar. Jag tror att jag älskar fruar mest. Ja. Jag VET att jag älskar fruar mest.

jag: FruAR?

M: Ja du vet. Principiellt. Så klart att man älskar sin fru mest.

jag: Så du älskar mig mest?

M: Ja.

jag: Rent principiellt?

M: Bergfast principiellt.

jag: Principiellt alltså?

M: (paus) Jag får en känsla av att det är fel att svara ”ja” här.

jag: Men katterna älskar du mest bara sådär? Bara ändå mest? Utan att det är principiellt?

M: Men du vet ju hur jag känner för… för…

jag: För ”fruar” ja. Jo det vet jag. Principiellt.

M: Men! Du fattar ju inte! Du sade ju att du älskar… jag vet inte… apelsiner.

jag: Hm. Ja. Ja det sade jag.

M: Så! Du ser!

jag: Men inte att jag älskar dem mer än människor.

M: Men ÅÅÅÅÅH!

jag: Jag bara säger.

M: Det är svårt att prata med dig alltså.

jag: Jag tycker att det är jättelätt.

M: Vet du att det är lättare att prata med katterna.

jag: Jag kan tänka mig det.

M: De kommer inte med några moralkakor.

jag: De är ju väldigt fina på det sättet jämfört med fruar.

M: Om jag säger så här då: ”Jag älskar att umgås med katterna mest” Bättre? (tystnad) Sämre?

jag: Hur känner du själv älskling?

M: Jag känner att… kan jag inte bara skaffa en t-shirt där det står: ”Jag älskar min fru mest i hela världen” och sedan behöver vi inte prata om det hela tiden?

jag: Det skulle du kunna göra. Du skulle kunna ha en sådan t-shirt. Och vet du varför?

M: För att det är – öh – sant?

jag: Ja kanske det. Och så för att katterna inte kan läsa. Så de skulle inte alls bli svartsjuka.

M: Ngraömpflvakrmlkei! Det är så komplicerat att vara gift.

jag: Ja älskling. Men roligt.

M: Jag SKULLE faktiskt kunna ha en t-shirt där det står ”Min fru förstår mig inte”.

jag: Men åh… Nej jag tycker definitivt den första varianten av tröjan. Den där med ”Jag älskar min fru mest i hela världen”.

M: (förhoppningsfullt) Och då skulle vi inte behöva ha sådana här diskussioner?

jag: Hm. OK. Jag tänkte inte på det. Kanske den andra tröjan i sådana fall.

M: Jag visste det! Jag visste det! Du GILLAR att ha sådana här diskussioner.

jag: Kanske.

M: Men jag fattar inte – gillar du att vara osäker på om jag älskar dig?

jag: Men älskling. Jag är inte osäker på om du älskar mig.

M: Men. Det där med att jag måste säga att jag älskar dig mest hela tiden då? Det där med att du sitter och liksom bara väntar medan jag svettas fram formuleringar som skall klara ”inte-bli-nedskjutna-av-Charlotte”-testet?

jag: Tja. Vi har ju inte digital-tv.

M: Så det är bara ren underhållning?

jag: Nej älskling. Så klart inte. Det är MYCKET mer än ren underhållning för mig.

M: (tveksamt) Åh. Så – skönt då.

jag: Det är INTERAKTIV underhållning.

(paus)

M: Jag tror att jag skall skaffa en t-shirt där det står ”Jag kan inte vinna”.

jag: Det låter bra.

M: Och på baksidan kan det stå ”För jag är gift”.

(paus)

jag: Det är klart… vissa män kanske skulle bry sig så mycket om sitt äktenskap att de stoltserade med det på framsidan av sin t-shirt.

M: … … … Aha! Du bara provoce- Jag går inte på det där två gånger på samma dag.

jag: OK då. Men det var värt ett försök.

M: Det är det faktum att du tyckte att det var värt ett försök som gör att jag aldrig kommer att tröttna på att leva med dig.

jag: !

M: Allvarligt. Det är det.

jag: Allvarligt? På riktigt?

M: Ja.

jag: Det var fint sagt.

M: Ja! Det var det. Jag kan säga snälla saker till dig också.

jag: Utan att jag ens tvingade dig!

M: Nåja. Hm. Inte HELT utan att du tvingade mig.

jag: Men ändå!

M: Yepp.

jag: Wow!

M: OK. Då är vi nöjda då?

jag: Faktiskt.

M: Då går jag och kelar med katterna en liten stund.

jag: Jaja. Gå.