S har fyllt två. Det är alltså hela två år sedan jag låg på BB på Ackis och lyssnade (fönstret var åt fel håll för att titta) på nyårsfyrverkerierna och försökte ta in det fantastiska faktum att vi hade fått ett nytt underverk – ännu en överlevare. Då var det tsunamikatastrof också. Jag minns att alla vi mammor som tysta och skräckslagna satt framför tv:n och såg de ofattbara bilderna tryckte våra små nyfödda allt tätare intill oss – för tröst och som en bön för framtiden – det får inte bli så här för oss…

Men nu var det en glad kille som vaknade och ljudligt förkunnade för världen att han nu är tre år (så går det när man lär sig prata av sin tretton månader äldre storasyster). Så blev det presenter, först fick han Briotåg. Då ville han bara köra det. Vi fick återföra hans intresse till presenthögen gång på gång på gång. Varje present skulle lekas med eller undersökas grundligt innan han hade tid att öppna någon ny.

Sedan kom det diverse släktingar med ny uppvaktning och farfars egenhändigt tillverkade tårta samt marängsviss och så mycket Jokk Tranbär han ville (favoritdrycken). Problemet med att fylla år mellan jul och nyår är att det inte riktigt är kalasläge då: men vi skall försöka åtgärda det när terminen är igång igen.

Så blev det nyårsafton och S vaknade till en ny dag full av sådan vardagslyx som dagen innan: dricka sådant som inte är vatten, äta fikabröd, välja middag (till födelsedagsmiddag valde han pannkakor och slukade sedan tolv stycken. Nyårsmiddagen blev, efter att alla i familjen fick utse någon eller några favoriter:
sallad, gurka, paprika, majs, morötter
kalkonköttbullar, klyftpotatis
räkor, kräftstjärtar, gravlaxsås
pitabröd, brieost, ädelost, ostkex
ketchup =)
maränger, glass, glassåser, hemmagjord bärsås
och så – A:s bidrag: persikopuré med päron

Fast det åt bara han.

I ett svagt ögonblick hade M lovat barnen att de skulle få vara vakna så länge de ville. S ville dock inte. Vid kvart över sju stod han i badrummet, på pallen, och försökte få av korken på tandkrämstuben. Vi frågade om han var trött ”Ja! Lägga sängen!” sade han och så var det med det. H orkade en halvtimma till, sedan förklarade hon att hon skulle gå till sitt rum och lägga sig lite bara i sin säng och sedan komma tillbaka. Då tyckte vi att det kunde vara en bra idé att ta på pyjamasen också. Hon gick med på det och sedan var det bara vi vuxna, för A hade somnat sedvanligt efter den där purén, förstärkt med banangröt.

Så blev det tolvslag och nyårslöfte (nej, varför skulle jag skriva det på en alldeles offentlig blogg? Vem som helst kan ana att jag inte kommer att hålla det!) och isäng.

och på morgonen hade A, som belöning för ett gäng röriga nätter, fått sin tredje tand.