Jag vet inte riktigt vad man skall kalla det men S är väldigt nyskapande med språket. Det senaste är något ganska vackert, lite medeltida, på sitt sätt. Det handlar inte om att lära sig nya ord – särskilt inte medeltida ord – utan det handlar om att orden växer, från att vara simpla, alldagliga ord, till att bli – musik.

Och inte vilken liten poplåt som helst utan rent gregoriansk musik, närmast liknar det liturgisk sång.

Det började häromdagen när storbarnen var sysselsatta med att leka Bullerbyn, som denna gång inbegrep att de transporterade vatten från en badbalja till vår trappa, där de doppade stenar i vattnet och låtsades att det var glass som de åt upp (Bullerbyanknytningen var nog mest att H bestämde ”jag är Anna, du är Britta, S är lilla Olle, pappa är Lasse”). S låtsades kanske inte riktigt samma sak som H för när han kom med sitt stenförsedda vattenglas var det inte ”glass” som ljudades ur hans mun, utan mat. Eller snarare ma-a-a-a-a-a-a-at med en riktigt gregoriansk melodi på det hela. Så småningom tröttnade han på mat och började istället bära vatten. Då ljöd också mycket riktigt i vår trädgård, det klosterlika ordvalet va-a-a-a-a-a-a-a-att-e-e-e-en ur hans förtjusande små läppar. Som en liten, blond, allvarlig, naken munk gick han omkring på detta sätt.

Nästa ord som förärades melodi var lillebrors namn. A-a-a-a-a-a-a-a….lät det. Till sist blev jag väldigt inspirerad och började sjunga på Ss namn. Jodå, det uppskattades. Han skrattade förtjust och sjöng som svar ma-a-a-ma-a-a-a.

Fascinerande va? Ser vi en musikforskare, präst eller bara allmän medeltidsveckodeltagare i denna unga man?

Dessutom har han en godhjärtad egenskap till: han kommer med blöjor. Varje gång jag ammar A så kommer han – väl medveten om att efter avslutad amning brukar det vara blöjbyte som han – och även H förstås – kan hjälpa till med väldigt duktigt. De kan både öppna tejperna i blöjan, komma med nya blöjan, torka med våtservetter (S torkar mest i huvudet och H mest på benen, men det msåte ju vara väldigt skönt i sommarvärmen), H kan slänga den gamla blöjan och så förstås expertområdet: pussa och krama sin blöjbyteshatande lillebror…Iallafall, idag har han under en och samma amningsstund kommit med nio blöjor. Visserligen var åtta av dessa i fel storlek, men ändå. Den nionde blev rätt för att H såg till det. Hon stod blöjvakt i badrummet och förklarade för S:
-Tar du fel blöja, så är den så stor så då – då – då DUNKAR A i den!

Drunknar är ju ett rätt svåruttalat ord.

och frågan är alltså om vi utvecklar eller invecklar språket här hemma. Kul har vi iallafall.