maj 102010
 

Åkte med S i bilen från Uppsala.
-Titta en joggare, sade jag.
-Nej, hon joggar inte, hon springer.
-Jaha.

Tystnad, medan jag låter nyfikenheten ta överhanden.
-S? Vad är det för skillnad på att jogga och att springa?
-Öh…när man joggar gör man så här med armarna (gör joggningsarmrörelser) men när man springer gör man (sveper med händerna över huvudet som en gospelkörsartist)…
-Va? säger jag, förvånat,och tänker att det måste bero på något han fått från sin far.

-Nä, OK, säger S. Jag skojade bara. Men öh…jo, man joggar på vägen men man springer när man springer till något. Förstår du?
-Öh, ja, kanske. Som ”nu får vi springa till dagis”?
-Ja, eller jogga. Om man är sen. Han försjunker i fundersam tystnad igen.

När vi nästan är hemma säger han:
-Mamma, nu har jag kommit på vad det är för skillnad på ”jogga” och ”springa”.
-Jaha? Vad är det då?
-De heter olika saker.

Random Posts

Loading…

  3 Responses to “Språkekvilibristen”

  1. Kommentar överförd från ”gamla” bloggen:

    Postat av: Erna
    Bra tänkt, S!
    2010-05-12 @ 11:20:53

  2. […] manusrelaterad uppbragdhet- Visst är vi lite roliga här också och inte bara vackra och sorgliga? LITE roliga? […]

  3. […] ord. Jag älskar att veta hur de används, jag älskar när de används med urskiljning. Se det här inlägget, så förstår ni att jag har svårt att släppa […]

Sorry, the comment form is closed at this time.