M och jag lagar mat när S kommer in i köket.

S: ÅH! Ni har gjort det! Äntligen! Ni har satt upp flugpapper överallt!

jag: Ja det började bli många flugor.

S: Men åh! Jag är så glad!

jag: Ja det skall bli skönt att bli av med lite flugor.

S: Jag måste gå och hämta min penna!

jag: ?

S: Jag har längtat så mycket efter att föra lite statistik! Nu kan jag äntligen göra det. Jag skall skriva upp i min bok alla flugor som fastnar. Så kan vi se vilket flugpapper som fångar flest flugor. Så kan vi liksom hålla koll på hur det går för de olika flugfångarställena. Jag skall ha en sida för varje hänggrej. Två i köket och en i vardagsrummet… Tio flugor på en i köket och sexton på den andra… fem i vardagsrummet… så…

jag: OK.

S: Och så kan vi låta den boken ligga framme så varje gång man går in i ett rum kan man räkna hur många nya flugor som sitter fast och så kan man göra ett streck för varje.

jag: O… K…

S: Och så förstås en ny sida för varje dag. Så vi kan titta tillbaka och jämföra.

jag: O…… K……

S: Och så kan vi jämföra med till exempel vädret. Vore det inte jättespännande om det fångades fler flugor i vardagsrummet på regniga dagar? Jättespännande!

M: Och vad som verkligen vore kul? Ifall vi upptäckte att det var olika på morgonen och eftermiddagen!

S: För då kan vi gissa att flugorna gillar att bli fångade i vardagsrummet på kvällarna och i köket på morgnarna!

M: DET vore coolt!

(jag måste ha givit ifrån mig något slags ljud – förmodligen ett ljud av själanöd och förskräckelse – för de stannar båda upp och tittar på mig. De tittar på varandra. På mig igen. På varandra igen.)

S: Och så kunde vi ha en sida i anteckningsboken där vi skriver upp ett streck för varje gång som vi pratar om statistik och mamma gör precis den där speciella minen.

M: Ja!

S: High five!