Om man nu har bestämt sig för att man, istället för att gå till dagis som vanligt, tänker ställa till ett vredesutbrott som varar tills korna kommer hem. Och om man har bestämt sig för att vredesutbrottet skall ha konceptet ”Jag tänker inte ha skor eller stövlar eller strumpor på mina fötter. Mina fötter är nakenchockande frihetshjältar som inte tål att bli instängda.”
Om man nu har bestämt sig för detta och efter bara tre-fyra minuters tydligt uppvisad vrede kastar sig ner på golvet för att verkligen understryka sin poäng. Om ens mamma förnedrande nog skulle lyckas distrahera en genom att helt enkelt påpeka att det finns en kattunge på trappen utanför huset.
Om alla de här sakerna skulle ske i rask följd kanske en utomstående kunna tolka det som en antiklimax.
Men i så fall är det en okunnig och inperceptiv utomstående som inte vet att det går precis lika bra att få ett nytt vredesutbrott över att någon hade fräckheten att distrahera en. Och ett till strax efter det över att kattungen inte gillade att man skrek och välte saker. Och ännu ett när man ännu en gång blev distraherad, denna gång med utgångspunkten ”jag tänker inte sitta i bilen om jag inte får köra”.
Och då kanske den utomstående betraktaren äntligen börjar fatta att vi i vår familj har alla de genetiska förutsättningar vi behöver för att kunna vända även det mest påtagliga antiklimax till ny och spännande dramatik.
10 svar till “Antiklimaktisk chock”
Jag tror dig. Gillar titeln, gillar perspektivet.
Underbart! Har en dotter som hade dylika tendenser, man fick välja sina strider, men stark i sina beslut blev hon. O som sagt antiklimax kan vändas till nya klimaxar.
Vilken tur att er familj har genetiska förutsättningar för intressanta fortsättningar.:)
Ser situationen framför mig och kan inte låta bli att le igenkännande.
Fötter som ”nakenchockande frihetshjältar” ….världsklass. Att hon har dramatiken i blodet är nog lika sant som det är sagt, som sagt.
Tillvaron är full av antiklimaxar när man har små barn. 🙂
Roligt när man tänker på det så här i efterhand, men det fanns nog stunder då man tyckte det var ganska jobbigt. Vill jag minnas.
Svar; Obs, att ibland fuskar jag dit en liten etikett för att försöka ledsaga läsaren åt ”rätt” håll… ”Karneval” var ledordet idag, och dramat är tyvärr självupplevt… om än historiskt.
🙂 Att läsa dina texter är rena underhållningen varenda gång! Frågan är om du har världens roligaste familj eller om du är världens stjärna på att beskriva dem – jag gissar på båda delarna! 🙂
Och som alltid – miljoner TACK för dina kloka, peppande, härliga kommentarer hos mig. De gör mig klokare också och det behövs.
Jag blir lite orolig när jag läser din text idag. Det måste vara något fel på min unge 😉
Tycker om dina vardagsbetraktelser, imponerad hur du alltid lyckas få ut en text ur den ”grå” vardagen.
[…] Juni – jag vördar Juli – tandfen tar dem nog i Augusti – regnar strumpor i September – mycket knog i Oktober – luras vi gärna i November – strumpegeek i December […]