När ett barn knäcker läskoden öppnar sig hela världen. Alla de konstiga tecken som plötsligt har funnits på skyltar och i barnböckerna får en mening – en mening som från och med den stunden alltid kommer att finnas där – bokstäverna blir aldrig mer krumelurer utan hädanefter betydelsebärande beståndsdelar i olika budskap.
Och visst – de första veckorna efter det kanske de där budskapen inte är så enormt världsomdanande. Det blir en hel del ÖPPET och ICA och INGEN REKLAM TACK.
Men sedan börjar världen bli större. Suneböcker. LasseMaja. Astrid Lindgren.
Och sedan – o ljuva tanke – Narnia. Harry Potter. Kanske så småningom lite Hasseåtage-texter – vad roligt. Och – hur gammal var jag när jag började läsa Agatha Christie?
Och då slog det mig.
Där går jag och planerar hur mina barns världsbilder och framtida tankar skall se ut.
Men de kanske inte vill läsa mer Harry Potter än vad vi redan har läst.
De kanske inte bryr sig om mina egna gyllene läsupplevelser. De vill förmodligen skapa sig egna.
Nu verkar alla ungdomar läsa Eld.
Om tre-fyra år har det kommit nya spännande böcker – inte ens skrivna än.
Och då slår det mig en tanke till – en som är så underbar att bokmässans tak lyfter sig och himlen kommer ner och lägger sig runt mitt huvud.
Jag blir inte den som bestämmer mina barns läsning. Men kanske – kanske, om jag har världens tur – kanske, om förtroendet fortsätter att vara gott mellan oss och med lite öppet sinne från båda hållen – kanske kommer de istället att dela sina husgudar med mig.
Kanske kan jag, istället för att servera dem mina sanningar, få del av deras. Kanske får jag de oväntade läsupplevelserna. Kanske visar de mig var de hittar sina tankar och sin världsuppfattning. Kanske är det MIN värld som kommer att öppnas av deras boktips och inte tvärtom.
4 svar till “Eld i hjärtat – tankar jag tänkte under bokmässan idag”
Ja, så är det. Man vill ju så gärna Ge dem sina egna Läsupplevelser, men det kommer hela tiden nya böcker. Min dotter frågar ideligen: har du börjat i Hungerspelen än ,mamma? Ähum, har inte hunnit än, svarar jag. Nu tänker jag att det är väldigt nonchalant, eller hur?
Husgudarnas husgudar 🙂 Tvivlar inte på att de kommer kunna återge vad det handlar om, om inte annat. De små lyckisarna.
Vi ger och tar. Det är fint!
Åh, alla underbara läsupplevelser! Jag var en sån som började läsa väldigt tidigt och kunde sitta i timmar försjunken i alla fantastiska böcker. Det är nog lätt som du skriver att man vill ge sina barn SAMMA upplevelser medan de kanske söker något helt annat – men det blir nog lika fantastiskt för dem vad de än väljer!