Ansgars syskon

Fixaren

-Mamma, E ville inte kolla på det tv-programmet jag ville, kommer A och säger. Han säger det ovanligt belåtet så jag väntar på en fortsättning. Den kommer: Hon blev så arg när jag försökte byta så jag fick lov att ge henne mitt Nintendo.

-Funkade det?

-Ja – men sedan ville jag ha mitt Nintendo, men då fick jag förstås inte det.

-OK.

-Så då fick jag gå och ge henne min kattunge att hålla i, och då fick jag Nintendot.

-Vad bra.

-Jaaa… fast bara ett tag. För när jag såg henne leka med kattungen, så ville jag också leka med kattungen, men då ville hon inte släppa den. Och nu vill hon inte ha Nintendot igen. Eller titta på tv.

-OK.

-Så nu undrar jag om jag kan få låna en mattebok.

-En mattebok.

-Ja.

-Tror du det funkar som distraktion då?

-Ja.

-Tror du?

-Ja!

Han får den och går iväg och jag häpnar över hans generöst tilltagna syn på E:s mentala kapacitet. Efter ett tag dyker han upp igen – med kattunge i famnen.

-Gick det?

-Japp!

-Wow.

-För jag gav nämligen matteboken till S. Och han ville så klart mycket hellre greja med sin mattebok än kela med sin kattunge så jag fick hans.

-Smart.

-Jag vet.

Den dagen vi återinför byteshandel kommer A att bli rik.

Charlotte

, , ,

9 svar till “Fixaren”

  4. Här blir man gla’, var ö varannan da’!

    (Har du läst nåt av Inger Brattström? Hon skrev en massa fina små barn/ungdomsböcker på 60-70-talen som oftast handlade om just en fyrbarnsfamilj (hennes). Eftersom jag var klasskompis med hennes yngste grabb fick jag ett par av dem och trots att jag kände igen det mesta från självaste verkligheten så tyckte jag att det var ganska rolig läsning. Hon tog inte alls din höjd ifråga om de humoristiska vinklingarna, men det gick bra ändå – på den tiden:)

  5. Korr. Ser nu att hon skrivit drivor med böcker som handlar om allt möjligt annat också, men jag tror att det även där är mycket som är verklighetsbaserat på olika sätt.