Om du inte vet bakgrunden till detta inlägg, kära bloggläsare, är det bara att klicka på de två länkarna. Den första länken har även en relevant kommentarstråd – nummer 13. OK. That being said:

Hej igen kompis!

Jag vet, jag vet. Vi känner inte varandra. Men jag vill bara gratulera dig. Och du kommer snart att förstå varför, om du läser vidare lite grann.

I förra inlägget ingick ordet ”nallebjörnslikt”. Det är ju de facto inget riktigt ord. Jag har med andra ord inga synpunkter alls på att min stavningskontroll rödmarkerade det. Jag är inte upprörd över dig eller över skaparna av stavningskontrollen eller ens över Google. Så nu vet du det. Jag vet att vi har haft lite kommunikationssvårigheter i det förflutna. Men.

Men jag måste bara få tala om för dig hur glad jag blev när jag såg vad förslaget på ersättningsord var: Ambjörnsson.

Det är ju det jag säger:  språkteknologerna som skapade den här stavningskontrollen har humor. Och någon av dem måste haft samma lärare i idéhistoria som jag.

För du vill väl inte påstå att det är Google som har humor?

Exakt. Så härmed dedicerar jag detta vackra porträtt av Ronny Ambjörnsson till dig, min bäste Beat Bengtsson. Det är riktigt nallebjörnslikt faktiskt. Le mot juste. Så. Det var mest det jag ville säga. Slit det, och mina varma gratulationer, med hälsan och gläd dig i ditt inre åt att du valt att agera talesperson för en så sympatisk krets människor som de idéhistoriskt bevandrade skaparna av stavningskontrollen i Chrome (på svenska).