A ligger i en fåtölj och ser blek ut. M sitter vid sin dator. Själv sorterar jag strumpor vid köksbordet. Det hör visserligen inte till historien men det är ändå något med strumpsortering. Så fort man nämner det smyger sig en mysig och liksom ljuv atmosfär in i berättelsen.

A: Jag är så trött pappa! SÅÅÅÅ trött! Jag orkar inte göra n å g o n t i n g!

M: Ojdå.

A: Jag orkar inte ens leka med Lego. Jag orkar inte ens rita! Jag orkar inte ens ÄTA!

M: Ojdå.

A: Det enda jag kanske kanske kanske skulle orka lite lite grann är att spela på surfplattan.

M: Det låter verkligen som att du är däckad.

A: …eller kanske lite på wii.

M: Så du orkar inte städa då?

A: Jag är så svag liksom.

M: Vad tråkigt för det är ju nu det är städdags.

A: Men jag är så trött!

M: Men man missar så mycket om man inte kan vara med på städningen. Man missar att få se hur det blir rent och fint och man missar att få planera var man skall ha sina grejer. Man missar till och med dammsugningen! Den älskade du när du var liten.

A: Alltså. Pappa. Jag vet. Jag gillar verkligen VERKLIGEN att städa. Men nu är det det här med att jag är sjuk.

M: Stackars liten! Vad synd att du går miste om veckans roligaste stund.

A: Ja.

M: Finns det inget jag kan göra för dig?

A: … tja. Det var ju det där med surfpl–

M: Jag kanske kan städa åt dig?

A: GÖR du det? ÄR du så snäll?

M: Ja.

A: Vad fi-

M: Fast det är ju bara en sak.

A: Vad?

M: Alltså jag städar gärna åt dig för jag älskar ju att städa. Det vet ju du.

A: (med en röst som vibrerar av drömkänsla. Kan det här verkligen hända? Hans pappa är ju förvisso städgalen. Men är det sant? Står han på gränsen till att både slippa städa och få spela extra på surfplattan? Finns det dagar som är så bra?) Vad är det då pappa? Vad är det för sak?

M: Alltså ibland när jag städar så blir jag nästan lite städgalen. Jag får liksom mani säger mamma.

A: O… K…

M: Och då städar jag så totalt supermycket etralänge.

A: Det går bra.

M: Och då gör jag så infernaliskt rent så du kan spegla dig i golvet.

A: Mm.

M: Och då tar jag fram alla extratillbehör till dammsugaren.

A: OK.

M: Och flera extra skurutrustningar och sånt.

A: OK.

M: Och så putsar jag och polerar och skrubbar och tvättar och rengör och dammar och putsar och polerar…

A: Ja.

M: Och då när jag är igång som mest kanske jag tycker att det är så roligt att jag börjar städa åt H och S också.

A: Det var ju snällt.

M: Och då kommer de att komma springande och vilja spela surfplatta.

A: Hm.

M: Och då eftersom du är så svag och utarmad så kommer de att ta ifrån dig surfplattan.

A: Va? Nejdå jag kan nog –

M: Och du ligger där – blek – sjuk – vacklande. På det yttersta av dina krafter. Du sträcker dig efter surfplattan. Du kan inte ta den. Du famlar. Du försöker. Men du orkar inte. Men! Så kommer den! Extrakraften! Superkraften! Plötsligt – när du tänker på hur roligt det är med spel – så får dina muskler nya superkrafter. Du känner hur energin väller tillbaka in i kroppen. Du grabbar tag i surfplattan. Du har den! Du har segrat! Och då kommer jag.

A: Eh.

M: Och du vet ju hur det är med mig. Jag älskar att städa. Jag formligen NJUTER av att städa.

A: Ah.

M: Jag tycker så mycket om att städa att jag hellre gör det än NÅGOT annat.

A: Eh.

M: Förutom en sak. Och då när jag ser hur du har kämpat den goda kampen och överkommit din sjukdom och din svaghet – allt för att nå fram till den fantastiska surfplattan – då vet du ju vad som kommer att hända.

A: (med viss plötslig oro) Eh…

M: Jag kan försöka hejda mig men jag kommer inte att kunna göra det.

A: Eh…

M: Jag MÅSTE bara få dra det mest pappiga pappaskämt du någonsin har hört om ditt kämpande för att få surfplattan.

A: (tystnad)

M: Du vet ju hur det är. Det är det ENDA jag bryr mig om mer än städning. Så jag kommer att bryta städningen och stå där och kläcka jättedåliga skämt tills ni blir så frustrerade att ni –

A: Jaja. Jag går och städar då.

M: Men vänta! Du har ju inte hört skämtet jag tänkte ut.

A: Det är OK pappa. Du kan berätta det för mamma eller något.

M: Men det är jätteroli-

A: Pappa det hade gått så jättemycket fortare om du bara hade sagt att jag måste städa innan jag använder surfplattan.

M: Men det hade inte varit lika kul.

A: JO det hade det.

M: Inte för mig.

A: Det är för att bara du gillar din humor.

M: Yes!