Jul 012014
 

Eden väcker mig tidigt, eftersom det är hennes jobb att se till att jag inte sover mer än fem-sex timmar åt gången. Hon har något viktigt att berätta.

E: Jag klippte mig med H:s sax… (ser min min) Nej! Jag klippte! Men – men inte så att håret blev kortare, utan liksom här uppe. (Hon pekar längst upp på huvudet. )

Jag: (vaknar chockad) Öh… eh…

E: Håret försvann inte, det sitter faktiskt kvar ändå.

Det gör det, för att hon inte har tagit bort det. Hårtestar ligger som avhuggna grenar som hejdats av de andra grenarna i sitt fall ner mot marken. Jag försöker fastställa skadans omfattning.

E: När jag klipper mig vaknar du väldigt snabbt.

jag: Mmm… om du tänker använda det som väckarklocka kommer du att bli väldigt korthårig väldigt snabbt.

E: Kommer du ihåg, du lovade att göra en lång fläta på mig idag? (ler förtjusande)

jag: Eh. Öh. Löften som ges innan man vet att löftesmottagaren fullständigt tänker sabotera alla utsikter man har att faktiskt genomföra löftet, de måste ju rimligen –

E: (medan jag har pratat har hon dragit upp rullgardinen och skriker nu lyckligt) Det snöar inte idag, mamma!

jag: Nä. Förutom hårtestar i motvind. Jag kammar E.  Hon påminner jättemycket om en hockeyspelare från 80-talet.

E: Min fläta mamma.

jag: Den ligger där. (pekar på golvet)

E: Klistra fast det igen!

jag: Det funkar inte så.

E: PAPPA! Mamma KLIPPADE MIG!!!

jag: Det funkar inte så heller.

E: Men!

jag: Det finns många saker jag skulle göra för dig, min dotter. Många saker. Men att curla tillbaka hår som du klippt av ditt eget huvud, det funkar liksom inte.

E: Men jag MÅSTE ha långt hår. Alla PRINSESSOR har långt hår.

jag: Inte om de kommer åt sina storasystrars saxar en tidig morgon när ingen annan är vaken.

E: Men jag är en PRINSESSA.

jag: Drama queen.

E: Vad är det?

jag: En slags drottning. Typ.

E: Jag är en slags drottningtyp.

jag: Ja.

E: Med kort hår.

jag: Inte bara kort hår.

E: Men för kort hår för att vara en prinsessa.

jag. (önskar intensivt att jag antingen var mer lättväckt eller mindre lättväckt)

E: Mamma, min fläta?

jag: Mmm.

E: Mamma, vad betyder curla?

2014-06-30 09.58.15

Typ det här ungefär. 

 

 

Jun 142014
 

Idag släppte vi ut kycklingarna och deras mor ur deras ”egna rum” som de har bott i, för att skydda de små kycklingarna från de stora tupparna och hönsens framfart. De har ätit speciellt startfoder och vuxit och vuxit, de små fem gula dunbollarna. Varje natt har de lagt sig under sin mamma, som små ägg igen, och sedan vaknat till en ny dag när de fascinerat tittat ut genom sitt hönsnät på ”de stora”.

Idag fick de komma uti hönsgården, gå fritt.

Vi har varit på kosläpp, i vår familj, sett de lyckovilda kalvarna springa utomhus och njuta som endast en nyutsprungen kalv kan njuta. Kycklingar tar det lite lugnare, de kollar att mamma höna är med. Men de är nyfikna och intresserade, vaksamma och positiva.

Mamma höna däremot:  Hennes första tanke när hon kom ut, var att ta sig ett uppfriskande sandbad. När höns badar gräver de ner sig i sand och låter sanden rena kroppen, ungefär som vi gör med vatten. Detta var vad hon målmedvetet gav sig på, jag vet inte hur mycket och länge hon drömt om detta bad, men nu kunde det bli verklighet.

Detta fick mig att sluta betrakta de små och börja betrakta henne. Don’t I know it. Den första chansen, mitt i allt med barnen, man hade att få bada själv. Hon borrade beslutsamt ner sig i sanden och pickade lyckligt omkring sig. Hon njöt, såsom endast en fembarnsmor kan njuta, av ett bad.

Och medan jag tittar på Ginny, hönan, som i många veckor nu enbart varit mamma och nu äntligen fick en stund för sig själv, för sin egen kropp, så händer det som alltid händer fembarnsmammor när de badar.

Bebbisarna kommer farande. Inte långsamt, inte tvekande, inte blygt. Nej. De tar fågelvägen. De blixtrar fram som om de vore elektricitet.

-Mamma, jag vill bara berätta en sak… skall spisen vara på? För jag satte på den ifall du ville steka något. Och ifall du ville det så har jag lagt på lite bakplåtspapper på plattorna, så är det bara att grädda kakor direkt på spisen sedan.

-Mamma, han puttade mig! Han puttade mig MED FLIT. Med ELAKT flit. När jag puttade honom var det bara med snällt flit.

-Mamma, kan du fläta mitt hår? Det är lite brådskande, vi måste göra det nu, för jag tänkte ha flätor idag, liksom.

-Mamma, jag måste visa dig min serie som jag har ritat som är 220 sidor lång och förklara ruta! Jag måste göra det NU!

-Mamma, jag behöver hjälp av dig att hitta min giraff, för han blöder! Han rymde för att S var dum mot honom, så allting är S:s fel så nu klipper jag sönder hans tandborste.

Jag böjde mig ner och tittade på Ginny. Hon tittade på mig. Och när våra blickar möttes, möttes våra själar. Hon såg det, jag vet att hon såg det. Hon såg att jag också har försökt bada med en hord ungar som tycker att jag skall passa upp dem. Jag blinkade åt henne, hon blinkade åt mig. 2014-06-14 09.35.56

Och sedan kunde jag inte stanna i hönsgården längre för det hade utbrutit ett stort
och väldigt intrikat problem
rörande vem som hade rätt att ta ut vems Lego till studsmattan
för att se hur högt det kunde studsa.
Men jag hade Ginnys blinkning med mig, så det skulle lösa sig. 

Jun 092014
 

Klockan 22:00. Alltså 22. På kvällen. Jag vill bara poängtera det.

Alltså: Klockan 22:00 på kvällen. S kommer in i rummet där jag sitter  vid datorn.

S: Öh, mamma, du vet… tiden går.

jag: Ja.

S: Du vet, klockan är mycket.

jag: Ja. Gå och lägg dig!

S: Nej, jag menar tiden går för DIG. Har du glömt? Sista dagen i skolan imorgon!

jag: Jag vet.

S: Du vet… det var en grej.

jag: Mm.

S: Jag skall ta med mig en kaka till skolan att bjuda klassen på imorgon.

jag: Öh…

S: Och den skall vara glutenfri och laktosfri och äggfri och jordnötsfri och sojafri. Och köttfri också.

jag: OK.

S: Annars får du göra hur du vill.

jag: Annars får JAG göra hur jag vill?

S: Ja!

jag: För att…

S: För att du skall baka den förstås.

jag: O… K…

S: Har du glömt det?

jag: Nej.

S: Skönt.

jag: Jag har inte glömt det, för jag har aldrig vetat om det.

S: Joho.

jag: Nähä.

S: För att jag sade ju det till dig.

jag: Närdå?

S: Nyss!

jag: Eh… ja. DET kommer jag ihåg.

S: Och förut! Massor med gånger har jag sagt det!

jag: Eh, ursäkta?

S: Ja jag vet att du är glömsk. Det gör inget.

jag: Glömsk?

S: Lite slarvig så där.

jag: GLÖMSK? SLARVIG?

S: Det var därför jag tänkte att jag skulle påminna dig.

jag: Du…

S: Det är ingen fara mamma. Så länge du bakar det där åt mig nu behöver ingen få veta hur förvirrad du är.

jag: …. Så många fel med den meningen så att jag vet inte var jag skall börja någonstans.

S: Börja med att sätta på ugnen!

 

Alltså jag vet inte vad som är värst. Att han tror att han kan dra senildemenskortet när helst han vill ha något. Eller att det faktiskt funkar.

2014-06-09 22.55.12

Jordgubbspaj. Utan kött, utan gluten, utan laktos, utan ägg, utan soja, utan jordnötter, och fullständigt utan integritet. 

Maj 092014
 

Imorse fick E fatt i mina glasögon.

2014-05-09 06.37.36

Och inte bara i mina glasögon, i hela min personlighet.

-Nu är jag mamma. Därför måste jag prata jättejättemycket och skratta jättejättehögt, såhär: (skrattar jättehögt).2014-05-09 06.37.20

Alla syskonen garvade. Jag hukade mig. M är så diplomatisk att han redan åkt till jobbet.

-När jag har pratat jättejättemycket och sedan skrattat sådär högt, då skall jag bara snabba mig att prata lite mer. Ingen annan får prata, bara mammor. Mammor pratar och skrattar och pratar och skrattar!

2014-05-09 06.37.03

-Och så kan mammor ibland också bli alldeles tysta, så här: (kort men intensiv tystnad) Åh nej, jag glömde mina bilnycklar i kylskåpet! Åh, ojojojoj. Och jag glömde bilen på kyrkan! Och jag glömde kyrkan i hallen! Och snart har jag glömt min hjärna långt långt borta! Och apropå det –  jag måste berätta en jätterolig historia för er allihopa här!

2014-05-09 06.37.26

-Fast jag har redan glömt den. Men det gör inget, jag kan berätta något annat! Hahahahahahohohohohoho!

Apr 072014
 

Kära dotter. Förklara vänligen för mig varför jag måste lyssna på argumentet ”Men ALLA ANDRA barn får en rosa fleecejacka av sin mamma!” samtidigt som du inte alls – inte nåt – inte på en endaste liten fläck – måste lyssna på argumentet ”Men ALLA ANDRA barnen har mössa på sig!” Jag bara undrar.

2014-03-03 15.40.25

Rosa fleecejacka – check. Ingen mössa – check. 

Mar 192014
 

S: Mamma, får jag fråga en sak?

jag: Ja.

S: Mamma, gillar du Kalle Moraeus?

jag: Eh, ja. Det gör jag väl.

S: För jag tror faktiskt att om du var en kille… så skulle du vara han.

jag: Eh… o… k…

S: Hejdå. (går)

jag: (går efter) Eh… S… får jag fråga en sak?

S: Ja! Jättegärna!

jag: Hur många killar finns det i världen?

S: Antagligen minst tusen.

jag: Och av alla de killarna valde du att jag skulle vara… Kalle Moraeus?

S: Ja!

jag: Får man… öh… fråga varför?

S: För att han är lite rolig och rund och så.

jag: Och för att jag är… (dödsfarlig tystnad)

S: För att du är..  (inser det dödsfarliga i tystnaden) … en sådan bra mamma.

jag: Och?

S: Och han skulle säkert också vara en bra mamma. Om han var du.

jag: Så du vill inte bara att jag skall vara Kalle Moraeus? Du vill att han skall vara jag också?

S: Det blir väl så automatiskt.

jag: Öh… Det. Blir. Väl. Så. Automatiskt. OK.

S: Om du blir han måste ju han bli du. För annars har vi ju ingen dig.

jag: Men.

S: Eller så kan du fortsätta att vara du, förstås.

jag: OK.

S: Så kan han fortsätta att vara han.

jag: OK. Det är ju en lösning.

S: Jag tycker bara att….

jag: Ja?

S: Han har liksom längre hår än du.

jag: Och FÄRRE.

S: SÅ jag bara tänkte.

jag: OK.

S: Jag bara tänkte på…. du vet den där låten?

jag: Den där låten.

S: Underbart.

jag: Ja, den vet jag.

S: Och du är underbar.

jag: Ah.

S: Det var därför.

jag: Så det där med rolig och rund och så då?

S: Hejdå.

jagochkalleKan inte komma ifrån att jag är lite smickrad ändå. Kalle är cool. Underbart cool. 

 

Mar 052014
 

Det finns stunder, mitt i den mörkaste av alla mörker, mitt i den nattligaste av alla nätter, mitt i den svartaste av alla trånga hallpassager, då ondskan och godheten möts i våra själar. Då de stora drabbningarna mellan dygd och synd äger rum, alla himlens änglar andäktigt lyssnar efter knappnålen som skall falla – ja, kort sagt: i alla människors liv finns val. Moraliska val.  Och ibland, ibland, när änglarna dansar och himlen ler och ondskan är ute och tjuvröker, så händer det att vi fattar goda beslut, att trofastheten och moralen avgår med segern.

I mammors liv utspelar sig ofta den här kampen nattetid.

Därför att det är nattetid som ens barn drar med sig skvadroner av gosedjur och kuddar och täcken och barnböcker och serietidningar och Angry Birds-figuriner och går och sover hos sina mammor. Och det är nattetid när mammorna vaknar och bestämmer sig att en säng som är så full av barn och gosedjur och kuddar och täcken och barnböcker och serietidningar och Angry Birds-figuriner ain’t big enough for the five of us, och går att uppsöka någon av barnens betydligt tommare sängar.

Och då tänder mammor inte lamporna.

Det kan tyckas vara en godhetens seger, bara det. Men då tycks det fel. Det är nämligen bara en allmän överlevnadsregel. För mammor som tänder lampor nattetid, när de skall slinka iväg och sova i en tommare säng, vet att de väcker sina slumrande barn och då följer de med (kompletta med sin nattliga last av gosedjur, kuddar, täcken, böcker, serietidningar och Angry Birds-figuriner) till den där nya sängen.

Nej, det är inte moralens seger, att mammor går i mörkret på natten.

Men när mammor går i mörkret på natten ligger ondskan på lur. Ondskan tycker att mammorna har kommit alldeles för lindrigt undan. Och ondskan, som inte är något om inte genomruttnad i själen, strör därför behändigt ut små nätta saker som mammor kan trampa på på natten på golvet på väg till sömnen.

Det är statistiskt säkerställt av ledande forskare att mammor som går i mörkret på natten trampar på Lego.

Och då lurar ondskan i vrårna. Då tänker ondskan: ”Mohahahahaha! Hon trodde hon skulle slippa väcka barnen! Men nu kommer hon att väcka barnen och dessutom göra det med svavelosande svordomar som kommer att ge ungarna (när de framåt fyratiden somnar om) mardrömmar och mamman själv dåligt samvete som varar ända tills väckarklocksringningen! Ah! Dåligt samvete och mammor är en kombination lika självklar och ljuvlig som cyankalium och champagne! Moahahahahaha!”

Och de har inte fel. För mammor som trampar på Legobitar svär. Enligt moderna undersökningar svär 96.9 % av alla mammor som trampar på Legobitar på natten i trånga hallpassager. Det kan man inte komma ifrån.

Men. Det är nu det händer. Det är nu som keruberna strör ut ett ymnighetshorn av extrakrafter, det är nu som små amoriner stänker rådighet som vore det väldoftande parfym, det är nu som seraferna sänder strålar av kärleksljus över mammor med smärtsamma hålfotssituationer och hårdplastrelaterade invektiv.

Och orden som skälver på mammans läppar måste ut, de måste sägas. De måste uttryckas. De måste framföras. Men. När änglarna dansar och himlen ler och djävulen är ute och tjuvröker, då kommer en plötslig, urmoderlig, fanatisk superkraft över mamman. För hon svär. Men hon svär med en sövande stämma. Hon svär med ord som är inlindade i en sjungande, lugnande, vaggungande rytm. Hon svär som om hon sjöng Brahms vaggvisa. Hon svär så att keruberna skiner upp, så att amorinerna gör high five, så att seraferna flinar. Hon svär så att barnen som nästan vaknat somnat om.

Och godheten har segrat. Och kärleken har vunnit.  Och ingen har vaknat.

Och mamman har hittat sig en ny, tom, serietidnings-och-extrakudde-fri säng. Och hon ligger där så länge änglarna dansar och himlen ler och ondskan är ute och tjuvröker. Det är sisådär sju minuter. Men ändå. Godhetens seger. I mörkaste natt.

På sju minuter hinner effektiva mammor med en hel del sömn, faktiskt.

Så det händer, mitt i den mörkaste av alla mörker, mitt i den nattligaste av alla nätter, mitt i den svartaste av alla trånga hallpassager, att ondskan och godheten möts i våra själar. Och då, mina vänner, då avgår godheten med segern. Och därför dansar änglarna och himlen ler och djävulen förgiftar sin själ med cigaretter vars exakta innehåll vi kanske inte skall spekulera alltför mycket i. Och sedan sover mammor. Och visst, det är en kort sömn, en sömn hon kämpat sig till, en sömn som snart kan vara försvunnen som en mamma ur ett gosedjurshav. Men det är en god sömn.

Iallafall om hon inte drömmer om Lego.

Feb 062014
 

När alla strumpor rullats, och alla tänder borstats, vapenvila efter dagens syskonbråk.

När alla djuren matats och alla bröd har bakats och äkta män har somnat med en bok.

När varje barn har vaggats bort  på moln, och alla väskor packats för imorrn,

och dörrn är låst och motorvärmarsladden på sin plats.

Då är det kanske natt men även gryning. Då dagas moderns drömda gömda värld.

Då sker en verklighetens vridning, och ankar lättas, moderskeppets färd.

Då blir det timmar dyra som rubiner, då hoppas, knoppas, toppas utopier,

då bygges luftslott – mammans drömpalats.

Och ingen dröm för liten och ingen mor för sliten och inga gränser alls för fantasin

Olevda liv att leva, oväntad bön att bedja, oskrivna blad och oförgängligt vin.

Och tanken svävar fritt som blå ballonger och ovan molnen ljuder det av sånger

och allt är enkelt, allt är plötsligt fritt

så ekar genom natten ”Mamma! Vakna!”, och verkligheten snurrar strax tillbaka

och det som förr var färgglatt är nu vitt

och det som förr var mitt har blivit ditt

och blå ballonger krymper hop i lönn, och mammans luftslott bleknar som en dröm

det som nyss var samlat är nu spritt

och nyss var det galopp, nu är det skritt

och ordningen är återställld och morsvisiret återfällt och småbarnsskriket gråter gällt

men det gör ingenting för, svart på vitt,

har dröm och verklighet nu blivit kvitt.

 

Jan 292014
 

Gud som haver barnen kär,
se till att de sover när
jag med slutna slitna händer
emot facebook näsan vänder
Du som själv är allas Fader,
giv då egentid, ej spader.

Och, Gud, om i nattens stunder
barnen avbryter John Blund när
han vill strö sin pulver ut
skänk dem tanken, resolut,
när de upp mot himlen blicke:
”Den som sover, syndar icke”

Gud som haver mammor kär
bara en sak till, jag svär:
när de vaknar klockan fyra
sinnen pigga, tankar yra,
Rör mig då till detta svar:
”Kära barn, gå, väck din far.”

 

Jan 242014
 

Bra saker med A:s utvecklingssamtal:

a) Fröken tyckte att hon såg en helt annan mognad och ett mycket vuxnare humör nu om man jämför med utvecklingssamtalet vi hade i höstas.

b) Fröken tyckte att det gick att föra längre resonemang och prata om mer abstrakta frågeställningar nu.

c) Fröken säger att hon har glömt bort (eller, för att vara exakt, användes uttrycket ”försöker att inte tänka alltför mycket på”) den där incidenten med de klottrade  kung-fu-kämpande punkdinosaurierna i marginalerna på matteboken.

 

Dålig sak med A:s utvecklingssamtal:

a) att ingen av de ovanstående punkterna handlar om själva A, utan betydligt mer om hans mor.