Aug 072010
 

Jag måste erkänna att jag inte direkt ser fram emot att svara på den här frågan. Men den har ju kommit nu och man skall ju inte ljuga för sina barn.

Jag har hört uttrycket ”är de tillräckligt gamla/mogna för att fråga, är de tillräckligt gamla/mogna för att få reda på svaret”. Så det är väl så.

Men det är bara så – så svårt. En del sådana här svåra frågor har jag haft en beredskap för sedan de var små embryon och jag hade rosiga fantasier om hur ett litet guldlockigt barn klättrade upp i knät och med förtroende i rösten frågade ”mamma, hur blir det bebisar?” (men jag var i och för sig inte så beredd på Hs första spontana reaktion ”stoppa in snoppen i snippan? VAD ÄCKLIGT!”)…men just en sådan här svår fråga hade jag ingen förberedelse på att den skulle komma.

Fast jag borde kanske ha förstått det. Jag har ju väldigt intelligenta barn.

Hur skulle du, kära bloggläsare, lösa det här?

Kvällens brev till tandfen ser nämligen ut såhär:

CERA TANDFEN JAG UNRAR OM SKATJAKTÄN HAR DEN KOMIT? HUR SER DU UT UNDRAR JA OKSÅ. Å SÅ EN SAK TIL: E DU MIN MAMMA ELER FINS DU PO RIKTIT?

Hmm…

*****
Läs även vad andra bloggare skriver om  TANDFEN   SVÅR FRÅGA   SVAR

(intressant?)

Aug 052010
 

Kolla vad tandfen får i natt!

Japp, ett litet handgjort smycke av garn och pärlor. Och så följande fantastiska brev därtill:

HEJ! TANDFEN, JA HAR JORT DEN HÄR PRISENTEN ME GLADHET Å ARBETE Å TEKNIK Å STÅLTHET. DU FÅR ETT TIPS HUR MAN JÖR ETT KUVER OKSÅ. MIN LILEBRÅR S VIL BLI VENNÄR ME ER. CIKAR ET BRE DÄR DE STÅR NÅRA SAKER FAST HAN SÅVER NU SÅ HAN JÖR DE IMORN. HLSNIGAR H

”med gladhet och arbete och teknik och stolthet” – ja, stoltheten kan man skriva under på. Visst är hon fantastisk?

*****

Läs även vad andra bloggare skriver om TANDFE   BREV   STOLTHET  HANDGJORT SMYCKE

Intressant? 

Aug 022010
 

skapade ärligt talat ingen särskilt positiv stämning imorse. Det som jag var mest nöjd med, att Tandfen lyckats ge en tandborstrelaterad present (batterier till den ständigt urladdade elektriska tandborsten) möttes med en sådan där besviken min som sexåringar är bäst på. Och resten av brevet, trots att det var positivt och glatt, ansågs vara ”sådär” av den unga mottagarinnan.

Undrar du, kära läsare, över hela situationen med tandfen? Och om varför Bellman är så viktig i sammanhanget? Hela bakgrundshistorien finns härklicka   länkarna bara .

Men när dagen gick blev hon alltmer förtjust i brevet och ikväll hade hon lagt ner en enorm möda på att pränta ihop det här långa svaret:

HEJ TANDFEN TAK FÖR BATERIERNA. ÅM DU GÅR SÅ GÅ IN PÅ BAKSIDAN ANTINGEN GÅR DU IN PÅ MAMMAS Å PAPPAS RUM DÄR BREVET LÅG IGÅR NAT ELER ALTANDURREN. KAN JAG FÅ KLISDERMERKEN, TANDFEN? DET E EN GREJ JAG VIL FRÅGA DIG – GÅR DU ELER FLIGER DU? DU FÅR EN BELLMANHISDORJA SÅ FÅR JAG EN SKATTJAKT, OK? KRAM H

BLLMANISDORIN E PÅ ANDRA SIDAN

så har hon ritat några hjärtan och blommor. Det är så fantastiskt tycker jag, för det första att hon orkat skriva så många ord på ett papper, och sedan att hon skrivit instruktionerna om hur Tandfen skall ta sig in (vi har nämligen rivit vår yttertrapp för att bygga om den, så hela familjen går in genom alternativa dörrar, i vårt sovrum eller genom altandörren) i själva brevet som hon lagt under sin kudde. Och så är det den svåra frågan om ifall tandfen går eller flyger. Vad tror du? Jag vet inte…

På andra sidan står den här historien:

DET VAR EN GÅN EN TYSK Å EN RISK Å BELLMAN SÅM SGULE TEVLA VÄM SÅM KNDE SPÅTA RÅSA TUGUMI Å TISGEN BURJA DÅ. HAN KUNDDE SBÅTA FEM METER. Å SEN SPÅTAEDE RISGEN Å HAN SBPÅTADE TIO METER. Å SEN VA DE BELLMAN Å HAN SBÅTADE SÅ LÅGT HAN KUNDE Å SEN NESDA DA I TINIGEN ”CINES PÅ CÖD AV RÅSA TUGUMI”

c uttalas som ett sjeljud. Det är för att jag heter Charlotte som börjar på C och därför tror hon att alla c:n motsvarar alla sjeljud. Med andra ord CINES = kines och PÅ CÖD = påkörd. Ett rationellt sätt att stava, iallafall.

Jag tycker att det här är så underbart sött. Jag tror faktiskt att tandfen kommer att frångå sina principer om att inte komma med presenter och att sista anhalten på skattjakten får bli några KLISDERMERKEN. Eller vad tror du, kära bloggläsare?

*****

Läs även vad andra bloggare skriver om TANDFEN BELLMAN BREV  BELLMANHISTORIA

(Intressant?)

Aug 012010
 

så himla gulligt. H satt vid sitt skrivbord, sin vana trogen, och plitade flitigt på ett papper. Så kom hon upp och visade mig:

TILL TANDFEN OCH BELLMAN. JAG HAR FÅT ET EGET RUM. JA SÅVER DÄR DET SDÅR H.

Hon visade mig också att hon med hjälp av en piprensare och ett papper har förfärdigat en skylt att hänga runt dörrhandtaget där det just står hennes namn.

Men nu vidtog den stora diskussionen om var man skulle lägga lappen ovan. Hon trodde att den skulle sättas ut i trädgården men jag tyckte att den, i logikens namn, skulle vara så nära där hennes huvudkudde var förut som möjligt. Med andra ord, på fönsterbrädan inne i det rum som vi nu har som föräldrasovrum.

Hon köpte denna logik och vi lade dit lappen. Tanken är att Bellman och Tandfen, eller möjligen bara Tandfen, kommer in genom fönstret där, hittar hennes hopvikta lapp, blir nyfikna och läser den. Sedan går de runt i huset och hittar lappen där det står hennes namn, inser att det är hennes rum, går in, kollar under kudden och hittar det riktiga brevet som är så här:
I DETA KUVÄR FINNS 2 PÄRLORR. NI FOR EN VAR. VÄLJ CELVA VILKEN.

Som ni förstår måste juTandfen gratulera till nya rummet i ett fiffigt och vitsigt brev, gärna komplett med Bellmanhistoria. Hm.
Det här med Tandfen kräver sin egen typ av kreativitet.

På svensk adressändrings hemsida står det förresten: ”Glöm inte att sätta upp ditt namn på dörren så fort du flyttat in så att brevbäraren kan bära ut din post.”

Hon är bra smart, vår äldsta dotter.

Jul 032010
 

Bellman har återvänt till våra liv. I kväll skrev nämligen H ett brev till honom och bad honom skicka en rolig historia om tandfen.

Joför visst kommer ni väl ihåg?

Kära bloggläsare, har ni någon aning om hur svårt det är att googla sig till roliga historier om tandfen? Och dessutom roliga historier a la Bellman? När man redan har använt historien om ”vad gör tandfen med alla tänderna? Hon tänder en brasa.”? Det tog sin lilla tid kan jag säga men jag vill stolt berätta att H imorgon kommer att hitta en liten lapp med en ny ”rolig” historia under sin kudde.

Kudden ligger för övrigt i källaren, liksom alla barnens + Ms kuddar. Även madrasser, påslakan och människorna själva residerar där för tillfället. Det är nämligen väldigt väldigt varmt här på övervåningen. Och väldigt varmt i källaren. Väldigt varmt är svalare än väldigt väldigt varmt. Så nu ligger de där i en lång rad. Det ser ut som ett väldigt litet och väldigt varmt scoutläger.

Har jag förresten berättat om när H skulle återge Bellmans historia om tandfen för ”snygge-M”? ”Snygge-M” är inte bara snygg och hela nio år, han delar dessutom H:s förtjusning över att berätta roliga historier. Så när hon hade hört honom berätta ett par tre Bellmanhistorier beslöt hon att bidra till underhållningen genom att berätta en historia som hon faktiskt fått, i ett brev, av Bellman själv. Det trumfar ju absolut en Bellmanhistoria som man läst i en bok, eller hur?

Snygge-M:s mamma och jag satt vid samma bord och lyssnade och log. Jag log för att M har ett mycket bra grepp om hur man berättar en historia, vikten av att pausa på rätta stället och hur man får med all information som lyssnaren behöver. H skulle kunna lära sig lite retoriska grundkunskaper av honom.

För när H berättade sin historia blev den ”vad gör tandfen med alla tänder?” ”jo, hon gör upp en eld och slänger tänderna på den” – och så väntade hon på skrattet. Det är ju bara en av Snygge-M:s alla kvaliteer att han var vänlig nog att skratta ändå.

Nu kanske spänningen har stigit tillräckligt mycket för att jag skall kunna redovisa vad nattens roliga historia blir?
Det dumma med att spänningen stiger kanske är att ni förväntar er en rätt rolig historia, men det är det egentligen inte. Det som var vitsen med att stegra spänningen var att alla bloggläsare skulle förstå och sätta sig in i hur svårt uppdrag det egentligen var att fixa en sådan.

OK. Här kommer den. Men håll i huvudet kvaliten på den förra och förvänta er inga större framsteg.

Vet ni vad tandfen heter som tar brandsoldaternas tänder? -Brandfen
Vet ni vad tandfen heter som tar hand om tänder som man tappat när man är och badar? -Strandfen.
Vet ni vad tandfen heter som tar tänder som man tappar på lekplatsen? -Sandfen.
Vet ni vad tandfen heter som bara jobbar på helger? -Iblandfen.
Vet ni vad tandfen heter som tar fåglarnas tänder? -Andfen.

Japp. Sån humor har vi här hemma.

*****
Läs även vad andra bloggare skriver om BELLMAN TANDFEN ROLIG HISTORIA HUMOR

(intressant?)

Dec 092009
 

Undrar ni hur det går med tandfebreven? Jag kan berätta att det går ganska bra. Med oregelbundna mellanrum, men sisådär en gång i veckan kanske, så skrivs det ett brev till tandfen som hamnar under kudden. Ett av de sötaste på länge var det här, även om det var LITE för tidigt…men ändå…

(Namnunderskriften bortklippt som vanligt)

Tandfen svarar, oftast med en Bellmanhistoria (vilket tandfen berättat för mig i förtroende att hon är mycket glad att hon kom på – dels får hon sitta och surfa och lära sig Bellmanhistorier, vilket alltid är roligt, och dels uppskattar H dem så väldigt mycket).

Men nu, förstår ni, har det hänt något mycket märkligt. Vid helt oförutsägbara tidpunkter har nämligen meddelanden börjat dyka upp från – – –

självaste Bellman.

Det är sant, han skriver till henne. Visserligen väldigt tokiga saker och väldigt tokiga platser lämnar han breven på också. Men det är ju så med Bellman. Man vet aldrig var man har honom.

Okt 152009
 

H bestämde sig för ett vykort till tandfen denna gång.

”HER E ETT KORT PA SOMMAREN SOM DU FÅR AV MEJ H” stod det helt enkelt. Och så hennes livs första PS för hon kom på i efterhand att hon måste skriva om Bellman också: ”PS JA JILAR FORFARADE BÄLLMANHISORIJER”

Tandfen är ju inte sämre än att hon kan förstå även den mest subtila av vinkar så efter googlande efter korta historier kom detta brev i retur – också via vykort.

”KÄRA H. TACK FÖR KORTET. HÄR ÄR EN HISTORIA:
DOKTORN SA: -BELLMAN DU MÅSTE TA MEDICIN. TVÅ SKEDAR OM DAGEN.
BELLMAN SA: -MEN JAG HAR JU BARA EN SKED HEMMA.
HA DET SÅ BRA TANDFEN”

Men nu blev natten lite oväntad, för H bestämde sig för att det bästa sättet att tillbringa den var att sova på en madrass på golvet bredvid min säng. Vi fraktade över madrass, kuddar, täcken, tre apor och en vattenflaska. Och när hon somnat fick jag gå över och lägga tandfebrevet mellan de två översta kuddarna också. Allt detta bärande innebar en smärre försovning imorse.

Vi hoppade ur sängarna och satte oss vid frukostbordet. Inte förrän efter tio minuter kom H på att springa tillbaka och titta mellan sina kuddar efter brevet. Men där var inget brev! Då hittade vi hunden Elis, som låg bredvid hennes madrass och slickade på det.

Och med all logik hos en femåring har hon kommit på att det nog är han som är tandfen.

Okt 132009
 

Det är förfärligt svårt att hitta korta Bellmanhistorier. Till och med den rätt korta historien som jag hade sett ut igår blev alldeles för många rader för en sexårings koncentrationsförmåga. Tandfen är ju också tvungen att få med några rader om glädjen över H:s brev. Och Bellmanhistorier bygger ju liksom på repetition av ett känt tema, liksom faktiskt Bellmans sånger, när jag tänker på saken.

Istället fick jag hitta en annan, kort historia, och bygga om den i Bellmanformat. Jag måste säga att den funkade precis som den skulle, ett litet skratt efter rad 1 och stora skrattet efter rad 3.

BELLMAN SA: -MIN HUND HAR FEM BEN.
TYSKEN SA: -VA? FEM? HUR DÅ?
BELLMAN SA: -ETT BEN I MUNNEN.

Av hänsyn till min dotters sinne för humor måste jag säga att jag tror att skrattet delvis var ett glädjeskratt efter att ha dechiffrerat hela historien. Ikväll har vi sjukledigt från tandfekorrespondens då H har lite feber.

Men jag börjar gilla det här. Jag tror att tandfen kanske kommer att skriva ett litet tröstebrev till en sjukling (som missar både gymnastiken och besök på biblioteket imorgon) framåt midnatt.

Vad tror du?

Okt 122009
 

Jag skall inte sticka under stol med att spänningen var olidlig imorse. Vad skulle hända? Skulle hon bli glad? Vad skulle hon säga?

Brevet blev så här:

HEJ H!
DU ÄR EN SNÄLL KOMPIS. JAG SKA SÄGA EN HEMLIS:
JAG ÄLSKAR BELLMAN-HISTORIER.
JAG KAN BERÄTTA EN OM DU VILL. SKRIV I SÅ FALL.
TANDFEN.

Inget glitter, inga klistermärken eller så, för jag vill inte lägga ribban för högt för mig själv…jag hoppas nämligen att detta blir en lång brevväxling. Man kan ju alltid hoppas. Ingrid har påpekat för mig idag att detta är ett utmärkt ämne för en bok, och det vore ju en spännande utveckling för den gamla brevromanen att korrespondensen är med en ickeexistent varelse, men jag har kommit på att detta också är ett utmärkt sätt att leka tillsammans med sin dotter.

Nå, hur gick det? Blev hon glad?

Hon gick att väcka klockan sju imorse, bara med den stillsamt ställda frågan: ”Tog tandfen sitt brev?” Det brukar krävas betydligt grövre artilleri än så, men imorse vaknade hon, log, stack handen under kudden. Sedan blev det alldeles tyst medan jag gick för att ta hand om en smärre brödrakris i köket och när jag kom in i sovrummet igen hade hon stavat sig igenom hela brevet…och satt och log. Det gör hon aldrig klockan sju på morgonen. Aldrig. Det kittlade hennes sinne för humor att tandfen gillar Bellmanhistorier. Och hon var glad att tandfen tyckte att hon var snäll.

Hon bestämde sig raskt för att om tandfen gillar Bellmanhistorier så skall hon få en också. Så hon började plita på en, de är ju långa som sagt, så hon bestämde sig för att ta en del per dag. För egen del har jag googlat Bellman ikväll och hittade en sajt full av Bellmanhistorier och en som var föredömligt kort, som hon skall få till frukost imorgon.

Det här är ju så spännande!

 

Okt 112009
 

Igår fick jag min 40-årspresent från familjen: att gå på Fairport Convention när de spelade på Katalin i Uppsala. En helt fantastisk konsert med flera av mina favoritlåtar med och en intim och bra stämning mellan band och publik. Underbart.


Obs! Inte tandfen. Obs!

Klockan ett, när jag kom hem (vilket inte har hänt sedan jag var 22, eller iallafall känns det inte så) sov alla. Jag gick och lade mig med ett leende på läpparna och Matty Groves i bakhuvudet.

Klockan två somnade jag. Klockan tre kom S. Klockan fyra kom A. Klockan fem kom H och då kom chocken.

-Mamma! Tandfen har inte tagit brevet.

Jag försöker ivrigt komma på vilken dag det är. Nog hände allt det där med tandfen i förra veckan? Eller?

-Öhm…
-Jag skrev ett brev till tandfen och tackade för tandborsten. Och hon har inte tagit det!

Jag tänker många svordomar om min sovande man, som också har all nödvändig kompetens för att vara tandfe, och därför borde ha ställt upp, men uttalar dem inte högt (mest av trötthet) och säger till H att det är möjligt att tandfen inte tagit brevet för att det är MITT I NATTEN och att hon skall gå tillbaka och lägga sig och så får vi kolla igen imorgon bitti.

En halvformad tanke i mitt huvud om att gå och stjäla brevet och snabbt lägga dit ett tackbrev tillbaka hinner aldrig bli mer än inledningen till en till sömnperiod. Klockan kvart i sex är hon tillbaka.

-Brevet är kvar.
-Hm..jag betraktar min sovande makes oskyldiga ansikte och inser sanningen – han skulle aldrig låta bli att vara tandfe om han vetat om situationen — berättade du för pappa om att du skrivit ett brev?
-Nej, jag ville inte det. Det var en hemlis. (Jag tackar min (och M:s)  lyckliga stjärna över att jag inte i onödan utsatt min man för grovt språk när han bevisligen är helt oskyldig. Man kan inte gå och söka efter tillfällen att agera tandfe i något slags preventivt syfte. Det är bara om man faktiskt vet om korrespondensen i förväg som man har skyldighet att ingripa).

-…men då är det därför. Jo, för att (OK, ha överseende nu, kära bloggläsare. Jag var väldigt trött)…jo, för att man måste berätta för en vuxen att man skrivit brev till tandfen för att då kan de sätta ut en signal till tandfen att hon skall titta in i vårt hus…
-Oj då. Men det gjorde inte jag.
-Nej, men ingen skada skedd. Vi gör om det ikväll. Nu kan vi sova! (somnar snabbt om).

Jag tog tillfälle att under dagen påpeka att tandfen inte får ge bort presenter egentligen men H vill inte ha presenter. Hon vill ha en brevkompis.

Så nu skall jag gå och författa ett brev. Skrivet enbart med versaler, vilket passar min sexårings läsförmåga. Tror ni tandfen kanske känner för att berätta en Bellmanhistoria idag? Jag vet att det skulle uppskattas…