H läser för E. Boken är ”Max bil”. När hon har läst klart kommer hon till mig.

H: Jag kan inte fatta att folk säger att Harry Potter är OVERKLIG.

jag: Nähä. Det är ju annars inte helt jättesvårt att fatta.

H: Varför?

jag: För att de trollar och – ja – du vet – det finns hippogriffer och flygande kvastar och sånt.

H: Och?

jag: Tja… och… många människor anser att de sakerna är… liksom. Ja. Overkliga.

H: Beror på vad man jämför med!

jag: OK.

H: Alltså om man jämför med den där boken jag nyss läste för E!

jag: Max bil?

H: JA! Jämfört med den är Harry Potter som en tråkig lärobok, där alla ord är sanna och inget är påhittat. Ha! Max bil, va? Det borde heta Max Låtsaspåhittade Overkliga Finns-inte-på-riktigt-Bil!

jag: Fast det är en ganska lång titel för en bok som innehåller max tre ord på ett uppslag.

H: Men det vore en BÄTTRE titel.

jag: Mmm. Mja… (diplomatiskt) Ja… kanske…

H: För att DEN boken är INTE verklig.

jag: (googlar) Enligt Barnens bokklubb är det ”En vanlig vardagssituation som vi alla, liten som stor, säkert känner igen.”

H: De LJUGER!

jag: OK. Vad händer då? Max har en bil, förmodar jag.

H: Ja! Behagligt och fint och så. Han leker och är glad. MEN! Då kommer hans kompis och vill leka med den, och de börjar bråka om bilen såklart. Och då… (tystnar av ren och skär upprördhet)

jag: Då?

H: Då kommer Max mamma och har med sig en till bil. Och då leker barnen med: Var. Sin. Bil. Och bråkar inte mer. (Tystnad)

(lång tystnad)

(mycket lång tystnad)

jag: Sådana lögner borde de faktiskt inte få sprida.

H: Eller hur! Skadligt!

jag: Tänk om folk tror att det skulle kunna gå till så.

H: Inte bra.

jag: Jag tror faktiskt att vi måste klaga.

Och det har vi gjort nu.