Konsten att sätta guldkant på vardagen

jag: A, kan du vara snäll och plocka upp kläderna som ligger slängda i hallen?

A: Javisst, mamma. Inga problem. (går och plockar upp kläderna)

Paus.

M: Eh…va? Hur? Vadå? Eller … nä.

jag: Vadå, jag har ingen aning om vad du pratar om just nu.

A: Nu har jag plockat upp kläderna, mamma. Är det något annat du vill att jag skall göra?

jag: Hmm… du kanske kan ta ut soporna?

A: Självklart, mamma. (går ut med soporna)

M: (när dörren stängs) OK. Säg snabbt. Vad har du gjort? Tagit hans Nintendo? Tagit hans SJÄL?

jag: Jag har ingen aning om vad du menar.

H: Mamma! Jag har plockat upp alla E:s leksaker nu. Ville du att jag skulle bädda om i hennes säng också?

jag: Om det inte är för mycket besvär, så gärna.

H: Så klart! Kom E, du kan få hjälpa till. (tar E i handen, går)

M: ???

jag: (försöker vissla)

M: Var är S?

jag: Han är nere i tvättstugan och sorterar strumpor.

M: Va?!

jag: S, går det bra?

S: Ja, det är jätteroligt faktiskt!

M: ????

A: (kommer in igen) Mamma, jag passade på att plocka undan lite av E:s leksaker som hon hade slängt utanför sandlådan också när jag var ute. Var det bra?

jag: Ja, tack. Vad fint. Går du och tvättar händerna då så vi kan äta sedan?

A: Japp. (går iväg) H! S! E! Maaaat!

M: Vad har du gjort? Vad har du – hur mycket har du betalt?

jag: Betalt?

M: Vad har hänt? Var är mina barn?

jag: ??

H: Mamma, S vill inte komma upp och äta innan han är klar med strumpsorteringen.

M: Mamma och jag måste prata lite nu.

H: OK, jag och A passar E så länge.

M: Vad är det?

jag: Vadå?

M: Du vet!

jag: Nej.

M: Barnen!

jag: Ja?

M: De är så – otäckt – välartade. Vad är det?

jag: ?? De är väl som vanligt, tycker jag.

M: BERÄTTA NU!

jag: Skall vi gå sätta oss till bords?

M: Vad har hänt?

jag: Ingenting!

M: Men jag -

jag: Är du inte hungrig?

M: Jag – - snälla berätta. Vad är det?

jag: OK då. A! H! Kom då, skall vi berätta för pappa.

M: Varför är ni så konstiga?

A o H: (fnissar)

jag: Vi ville bara se hur du skulle reagera. Vi bestämde det i bilen på väg hem från skolan.

A: Det var JÄTTEROLIGT. Du skulle ha sett hur du såg ut när jag gick ut med soporna!

H: Hahahahaha! Och när jag skulle bädda om i E:s säng!

E: Pappa joli.

jag: Ja, det var superkul!

M: Men alltså vadå, lurade ni mig bara?

Övr: (skrattar)

M: Det var otroligt absurt. Jag har aldrig varit med om något liknande! En parallell verklighet liksom.

Allmänt skratt.

M: OK, S, kom upp nu så äter vi. Det var jätteroligt!

S: … Men jag är inte klar än.

M: Kom upp nu, jag vet att ni skojade.

S: …Men alltså jag är inte KLAR än. Jag kommer när jag är KLAR.

M: Vad gör han? Skojar han fortfarande?

jag: Han var inte ens med på skämtet. Han bara – han är bara S.

Random Posts